Den coole machokillen Driss (Omar Sy) besöker Philippe (Francois Cluzet) bara för att få en signatur till sin socialbidragsansökan. Han måste nämligen ha bevis för att han har "sökt" ett jobb. Han räknar kallt med att tjänsten som personlig assistent åt Philippe, som är förlamad från halsen och nedåt, kommer att gå till någon i raden av meriterade sökanden.

Men Philippe finner den unge mannens opolerade sätt så uppfriskande att han skakar fram anställningspapper på ett dygn. Driss tackar motvilligt ja, men först efter att ha sett Philippes sexiga sekreterare och den svit i palatset där han själv ska få bo.

Det blir början på en osannolik vänskap där Driss så småningom upptäcker sina djupare, känslomässiga sidor samtidigt som han försöker få den deprimerade Philippe att blomstra upp igen.

Driss ser människan bortom handikappet och olikt de flesta andra visar han ingen direkt medkänsla. När andra ler beklagande och tassar på tå, kastar Driss snöboll på Philippe och skämtar om att han inte kan kasta tillbaka.

Det är en inställning som är befriande både för Philippe och för oss i publiken. Som en vis person en gång sa, varför gråta när du kan skratta?

Detta är en fantastisk, varm och mycket välspelad film om konsten att leva. Och det bästa av allt är att den är baserad på en sann historia. Missa inte denna franska, underbara pärla!