Vad ska man egentligen känna när man blir med barn? Hur ska man reagera och hur ska man vara? Tinna vet förstås att hon inte är den första kvinnan i världshistorien som väntar barn, men hon funderar mycket på hur det fungerar och hur det borde fungera. Hur ska det bli? Vara lycklig? - Tänka på döden?

Tinna intervjuar sina nära och kära. Hur funderar Tinnas kille Ambjörn och varför är barnet och föräldraskapet inte riktigt lika stort för honom? Eller är det kanske det? Måste man bli vuxen nu? Eller när blir man vuxen? Hur var det egentligen på den tiden när Tinnas mormor och mamma väntade barn? Hur reagerade deras män? Hur mycket påverkas vi av den tid vi lever i och omgivningens krav och förväntningar? Har de någonsin känt att de blivit hindrade av att de skaffade barn? Plötsligt börjar Tinnas mormor gråta. Hon blir jätteledsen av att Tinna ens ställer frågan.

Den här filmen förmedlar många tankar och funderingar, men även flera sköna skratt. Man riktigt känner förvirringen vid mötet av allt det nya. Tårarna vid första ultraljudet eller förundran när en stor grupp människor andaktigt sitter och lyssnar på en kvinna som berättar hur viktigt det är att barnet tar hela vårtgården i munnen. Tinnas väninnor beter sig som natt och dag, den ena är sorgsen och förbannad och den andra är jätteglad och lycklig. Eller den unga mannen i babybutiken som demonstrerar amningsbehåar, sparkdräkter, barnvagnar och olika typer av vaggor som om han aldrig gjort något annat.

Tinna känner inte att det lyser om henne, det är inte bara magen som växer och plötsligt passar inga kläder. Hon vågar inte säga "när barnet kommer", utan använder sig av "om barnet kommer".

Jag tycker att det är spännande att få ta del av Tinnas tankar. Jag tar hennes sida och tycker att Ambjörn är pretentiös och att vännerna är konstiga. Jag gissar att jag skulle känna mig ungefär lika förvirrad. Men det vet jag ju egentligen inte eftersom jag inte har några barn. De äldre kvinnorna som sitter runt mig i salongen fnissar dock igenkännande. Så kanske är det här något som de flesta kvinnor går igenom under sin graviditet. Jag vet inte. Men jag har börjat fundera på det - och det är just det som gör En bulle i ugnen till en skön film. Den är inte världsomvälvande, men man börjar fundera en hel del.