Efter att ha varit en stor västernfilmstjärna har nu Howard Spence (Sam Shepard) nått dithän att han får nöja sig med biroller. En dag får han nog och rider helt enkelt iväg ifrån inspelningsplatsen på produktionsbolagets svarta häst. Hästen, bootsen och sporrarna byter han bort mot en skjorta och väst, och vandrar sedan i strumplästen i väg mot friheten.

Han hittar hem till sin ömma moder, som han inte har träffat på evigheter. Efter en diskussion med henne går det upp ett ljus för honom. Kanske har hans själviska och minst sagt vilda liv inte bara har lett till en massa skandalrubriker. Möjligen har något gott kommit ur det hela. Han ger sig ut på jakt efter sitt förflutna, och upptäcker till sin förvåning att det finns ett par personer som står honom ganska nära.

Försäkringsagenten Sutter (Tim Roth) är dock honom hack i häl för att hämta tillbaka honom till filminspelningsplatsen. Frågan är om Spence hinner reda ut sitt förflutna innan Sutter sätter klorna i honom.

Jag är glad över att Wim Wenders hoppade av läkarutbildningen i slutet av 60-talet för att börja göra film. Han har på senare år gett oss storfilmer som Buena Vista social club och The million dollar hotel. Själv har jag sett fyra Wenders-filmer - bara i år - före den här, och jag kommer att se fler framöver. För Don't come knocking är riktigt sevärd. Wenders har dock en speciell berättarstil som kanske är lite väl slö i vissa av hans filmer. Här fungerar det dock bra, man får fundera lite på hur det hänger ihop med saker och ting innan det avslöjas.

En eloge måste även ges för det fina filmfotot. Det är så snyggt på ett sätt som gör att man inte sitter och tänker på det. Det kan i många fall annars bli krystat om kameramannen anstränger sig för mycket. Här flyter dock allt på bra (med undantag av någon scen där det cirkuleras lite väl mycket runt karaktärerna med kameran) och det blir en fröjd för ögat. Detta i kombination med förstklassig musik och att Jessica Lange och Sam Shepard är gamla rävar i branschen och spelar lysande mot varandra gör det till en sevärd film (trots att man har sett en stor del av filmen om man har sett Broken Flowers). Det känns i kemin mellan Lange och Shepard att de är samspelta. De har spelat i samma film en gång förut (Frances från 1982), och har för övrigt varit ett par sedan dess.