Som titeln antyder handlar det den här gången om en tidigare barnstjärna vid namn Dickie Roberts, spelad av David Spade. När filmen börjar, efter en introduktion i formen av E! True Hollywood Story, är Roberts karriär icke-existerande och han hoppas på att få ett break genom att provspela för huvudrollen i den nya Rob Reiner-filmen.

Som genom ett mirakel lyckas Roberts också få ett möte med Reiner, som spelar sig själv i filmen. Reiner menar dock att huvudrollen i hans film kräver någon som förstår hur en "normal och vanlig" person tänker och att Roberts, på grund av sin brist på normal barndom, inte kan relatera till karaktären. Roberts får då idén att "hyra" en familj i en månad som ska lära honom hur det vanliga livet utanför Hollywood ser ut.

Spade har själv varit med och skrivit manus, Adam Sandler finns med som producent och som Roberts sliskiga Hollywood-agent ser vi Jon Lovitz. SNL-vännerna håller alltså ihop. Det hjälper tyvärr inte och mer än småleenden blir det aldrig under den här filmen - även de kommer inte särskilt ofta.

Att Spade har en komisk talang är uppenbart för alla som sett Saturday Night Live, men när ska man lära sig att det inte räcker att stoppa in en rolig gubbe i en film utan att tänka på manus? Dickie Roberts: Former Child Star får Spades sitcom "Just Shoot Me" (som lades ner förra året i USA) att kännas som Monty Python i jämförelse.

Problemet är att man inte verkar säker på vilken publik man ska rikta sig till här. Är det vi som uppskattar Jon Lovitz, roas något av Spades komiska stil, känner igen de gamla barnskådisarna i biroller och cameos, och är med på de popkulturella referenserna? Eller är det barn och barnfamiljer som ska skratta åt saker som montaget när Roberts lär sig cykla och åker in i väggar eller när Roberts och sonen i familjen går runt på styltor och sen ramlar? Genom att försöka blanda båda stilarna blir bara resultatet ojämnt och ingen i publiken roas. När filmen mot sitt slut tar en mer känslomässig sväng, då Dickie Roberts inser hur mycket han saknat riktig kärlek från sin giriga mamma, blir allt bara för mycket!

Överhuvudtaget så är filmen ganska sliskig och snäll, speciellt med tanke på ämnet som lätt kunnat göras roligare och lite mer edgy. Något om det vilda knarkandet och festandet som barnstjärnor obligatoriskt verkar hamna i nämns inte. Förutom då att Roberts är beroende av handskar, som han konstant har på sig, även då han sover.

Helt poänglös är filmen dock inte. Det finns till exempel en rolig scen när Roberts desperat försöker få tag på Rob Reiners telefonnummer och då går på AA-möte där han försöker pressa en nervös Tom Arnold på informationen. Roberts har också en vana att ge 20-dollarsedlar i dricks hela tiden, även till barnen i familjen efter de hjälpt honom med något. Men de här ögonblicken är som sagt alldeles för få och tramset mellan dem gör inte filmen värd att betala för.