Aksel Bruun är partiledare för Midterpartiet i Danmark. Precis före ett viktigt val råkar han ut för en allvarlig trafikolycka. Detta blir starten till en maktkamp mellan två partiledarkandidater inom partiet. Erik Dreier (Søren Pilmark) skyr inga medel för att vinna folkets och partiets förtroende från den tilltänkta partiledarkandidaten Lone Kjeldsen (spelas av regissören Nikolaj Arcels storasyster Nastja Arcel).

I samband med olyckan får Ulrik Torp (Anders W. Berthelsen) det åtrådda uppdraget att jobba som journalist på riksdagen i Köpenhamn, Christiansborg. Eftersom han är sugen på att göra karriär och på förstasidesartiklar blir han lätt att manipulera när Erik börjar svartmåla partiledarkandidaten Lones man i medierna. Men efter ett tag börjar Ulrik ana oråd och gör då allt i sin makt för att sanningen ska komma fram.

Jag måste säga att jag är imponerad! Detta är Nikolaj Arcels regidebut för långfilm, och det märks knappast. Han rör sig vant i genren och är otroligt duktig på att bygga upp spänning. Bilolyckan i början av filmen är otäck på ett verkligt sätt. Den kommer helt utan förvarning och känns väldigt realistisk. En stark smäll följd av en olidlig tystnad som om ingenting har hänt.

Nikolaj kan konsten att göra en film spännande och gestalta obehagliga händelser utan att man behöver se några onödiga vålds- eller blodscener. Med bra musik bygger han skickligt upp en spänning som leder publiken mellan scenerna. Det känns som om man satt sig på ett tåg som tuffar snabbare och snabbare och man inte vill stiga av. Dramaturgin i filmen är perfekt uppbyggd och man stör sig inte på orealistiska repliker, som ofta dyker upp i svenska filmer.

Filmen tar upp ett samhällsfenomen som oroar. Journalister vågar inte vara kritiska för att de är rädda att förlora sina jobb. Politiker och journalister som håller varandra om ryggen, med följden att medborgarna inte får veta sanningen om deras ledare och vad som pågår i deras land. I filmen gör de enskilda individerna revolt mot systemet, kanske inte för att lyckas förändra det, men för att göra en skillnad just då. När journalistkollegan Henrik Moll tar sig ton och hjälper Ulrik, sitter jag i biostolen och hejar. När de tillsammans går till kamp mot politikerna är det nästan så att man ryser.