Medicinstuderande Ernesto och hans kompis, biokemisten Alfredo, vill ut och resa. Med hopp om ett enat Sydamerika och intresse för spetälska blir målet Venezuela, där de ska träffa och hjälpa de leprasjuka. De hoppar tillsammans upp på en mycket ranglig motorcykel och drar iväg.

De passerar Ernestos faster, där han möter sin kärlek Chichina. Men Ernesto har bestämt sig för denna upptäcktsfärd och väljer landsvägen framför henne. I sin dagbok nedtecknar han flitigt allt som berör, människor han möter, möten med naturen - sina innersta tankar. Detta är en skildring av den unge Che Guevara, medicinaren som blev och alltid kommer att förbli en politisk martyr.

Vackra vyer och en vacker skådespelare som Gael GarcÌa Bernal gör denna film till en charmig resa med ett inre djup. Jag påminns om resan som Paulo Coelho så vackert beskriver i boken Alkemisten, där en ung pojke vid namn Santiago - så klok och beläst och utan en peng på fickan - vandrar mot sitt bestämda mål.

Vi möter människor och platser, allt beskrivet med en skicklig närvarokänsla. Varje stopp under resans gång har sin egen berättelse och prosa. Det är genomgående temat är "se människan". Vilket verkar vara Che Guevaras starkaste ståndpunkt, vid sidan av frihetskampen.

Dagbok från en motorcykel är ett måste - framförallt, våga ta Sydamerika till era hjärtan. Så som kontinenten skildras här kan man inte begripa varför man över huvud taget tar charterflyget till Gran Canaria. Vid sidan av allt detta är filmen dessutom mycket underhållande och håller ett lagom puttrande tempo. Gå och se den, helt enkelt.