Genom en döende kvinnas sinne får vi följa den passionerade kärleksaffären mellan Coco Chanel och Igor Stravinsky. Platsen är Paris 1920 och Coco Chanel har låtit den smutskastade kompositören och hans familj flytta in i hennes lantliga palats, då hon är den enda som tror på honom.

Igors fru Katja är den här filmens riktiga huvudperson. Hon kommer mitt i skottlinjen i vad som blev en oerhört passionerad kärleksrelation mellan Stravinsky och Chanel. Fast i tuberkulosens klor tvingas hon se sin man sexualisera med en annan kvinna medan barnen anar vad som händer och hon gör det nästan helt stoiskt för att skydda dem från ett liv utan sin far.

"Coco Chanel & Igor Stravinsky" är väldigt vackert berättad. Spänningen mellan de tre parterna känns i varje bildruta. Det är som att kameran ibland blir utträngd av den elefant som finns i rummet. Allt är starkt ackompanjerat av Stravinskys orkestermusik eller hans hårda, ensamma, piano.

Mads Mikkelsen imponerar åter och stärker sin position som en av nordens bästa skådespelare. Scenografin, kostym, miljö. Allt är tidstypiskt och exklusivt skrikande återhållsamt i sann Chanel-anda.

Jag trodde först inte att den här filmen var så bra, men den har växt och jag skulle inte ha något emot att se den igen.