Först och främst vill jag erkänna en sak; jag var skeptisk till en ungersk film. Vet inte varför, för jag blev fast i filmen redan från första stund, då Ungerns landslag i vattenpolo spelar en hård match i dåvarande Sovjetunionen - mot Sovjet. Ungern sliter och kämpar, men hur de än bär sig åt dömer domaren alltid fördel Sovjet. Spelarna blir förstås upprörda och här syns tydligt filmens kärna, att maktbegär leder till orättvisa. Frihet är något vi måste kämpa för att bevara.

Huvudpersonen heter Karcsi Szabó och är Ungerns bäste vattenpolospelare. Han har drömt om att ta OS-guld ända sedan han var åtta år och såg sin första vattenpolomatch. Hans dröm är nära, laget börjar nu sin uppladdning inför OS i Melbourne.

Samtidigt börjar ungerns studenter att göra sina röster hörda för ett fritt Ungern, det är dags att de sovjetiska trupperna åker hem, studenterna är fast beslutna att lyckas.

Karcsi blir förälskad i en av ledarna för studenternas revolutionsgrupp och i och med detta ställs han inför ett svårt beslut; att kämpa bredvid studenterna för ett fritt Ungern men till priset av sin egen frihet, samt att han riskerar sin plats i landslaget. AVO (hemliga polisen) håller koll på honom och övriga lagspelare, de ger "fina vinkar" att gör man inte som man blir tillsagd så går det illa för någon i familjen. Starka scener visar hur våldet trappas upp och hur oskyldiga människor blir beskjutna mitt på öppen gata.

Jag lever mig in i filmen till hundra procent och flera gånger slår det mig hur väl vald musiken är till bilderna och hur bra skådespelarna tolkar sina rollkaraktärer.

Mitt intresse för vattenpolo är svalt, men i filmens vattenpoloscener spänner sig alla mina muskler och hela jag vill hjälpa till att vinna OS-guldmedaljen för Ungerns räkning.

Men ungrarna slåss om mer än guldmedaljen - de slåss för friheten och den känslan fömedlas ypperligt. Därför blir textremsan efter sista bilden så gripande: Friheten är den största gåvan av alla.