1993 såg jag "Spårlöst försvunnen" och stiftade bekantskap med fenomenet "levande begravd" för första gången. Det skrämde skiten ur mig. Kiefer Sutherland lät sig drogas till medvetslöshet för att få reda på vad som hänt hans försvunna flickvän, spelad av Sandra Bullock. När han vaknar upp befinner han sig i en kista, någon meter under jord och som tittare är den klaustrofobiska upplevelsen nästintill outhärdlig.

Men scenen varar bara några minuter. I "Buried" pågår det i 100 minuter. Ja, du läste rätt. En man och hans kista. Inget annat. Inga tillbakablickar. Inga parallella handlingar där man får följa de som försöker rädda huvudpersonen. Den enda inputen från yttervärlden kommer via en mobiltelefon med låg batterinivå.

Kan det verkligen fungera? Ja, det gör det faktiskt. Det är spännande hela vägen, och slutet är heller ingen besvikelse.

Paul Conroy (bra spelad av Ryan Reynolds) jobbar som lastbilschaufför i Irak. Året är 2006. Hans bilkonvoj blir stenad och beskjuten och allt svartnar. När Paul vaknar upp är han begravd. I kistan finns en tändare och en mobiltelefon med arabiska bokstäver. Förtvivlat ringer han 911, sin arbetsgivare, sin hustru, FBI. Ingen svarar, tar honom på allvar och till en början tycks ingen kunna hjälpa honom. Paniken stegras. Paul som har ångestproblem i vanliga fall, försöker att hålla sig så lugn det går för att spara på syret. Kidnapparen ringer och begär "5 million money" men på utrikesdepartementet meddelar man att man aldrig förhandlar med terrorister. Enda chansen att överleva är om gisslangruppen hinner spåra Paul via mobiltelefonens signal...

Det är spännande som tusan. Och jävligt jobbigt att se. Pauls paniska andhämtning får mig att själv kippa efter andan. Om bra film, likt andra konstformer, främst definieras genom känslor och syftet är att beröra, då är detta en verkligt bra film.

Samtidigt är det en påminnelse om hur många oskyldiga som drabbas i ett krig. Och vad är en terrorist egentligen? Kidnapparen här frågar Paul, om han blir en terrorist bara för att Paul är livrädd för honom? Kidnapparen är själv ett offer för omständigheter han inte rår över. Innan amerikanerna kom hade han fem barn, idag har han ett kvar. Han hade ett jobb, idag har han ingenting.

Chefen för gisslangruppen menar att kidnapparen, "är vanligt folk", som du och jag. Och ställer frågan, om din familj var hemlös och svalt, vad skulle du göra? Rädslan efter 11:e september är vad jag funderar över när jag lämnar biosalongen.