Bara en natt, som den första filmen heter, bygger i stort sett endast på konversationen mellan två skådespelare. Och det fungerade utmärkt. Har du någonsin mött en människa som du känner att du kan prata om precis allt med, och att det aldrig tar stopp? Det var precis den känslan som filmen förmedlade.

I det här fallet fick konversationen ett slut eftersom all tid paret, Celine och Jesse, hade tillsammans var en natt. Sedan skulle han flyga hem till USA och hon fortsätta till Paris. Innan de skiljdes åt bestämde de att ses igen i Wien, sex månader senare. Men det mötet blev aldrig av. Istället möts de av en slump (nja, nästan) i Paris nio år senare. Jesse har skrivit en bok (som handlar om deras första möte) och presenterar den för parispressen på en bokhandel. Då dyker Celine upp.

Naturligtvis har de en hel del att prata om. Nio år har gått. Mycket vatten har runnit under broarna. Konversationen fortsätter, först något trevande, men sedan lika självklart som den där gången i Wien. Jag tror att Jesse fortfarande är nyförälskad i Celine. Hennes känslor är något svårare att se igenom till en början. Men hon är glad att se honom igen.

Jag älskade Bara en natt och faller lika pladask för denna sena uppföljare. Julie Delpy är underbar som Celine, Ethan Hawke är perfekt som Jesse. Och Paris... ja, det här är bara för bra för att vara sant. Om du ser dialogen som en viktig beståndsdel i en film finns det ingen tvekan. Du måste se Bara en dag. Men, som jag känner det, måste du först ha sett "ettan" för att få ut maximalt av denna film. Hyr den, vänta sedan ett par veckor, och se denna nya pärla i en biosalong nära dig.