Dokumentärfilmaren Maj Wechselmanns film berättar kronologiskt om Bangs uppväxt, ungdom och arbetsliv. Inga försök till djupanalyser av Bangs personlighet eller privata synpunkter på personen eller hennes arbete. Wechselmann skildrar Bangs arbetsår, först som journalist på veckotidningen Idun, vars innehåll stod i bjärt motsättning till de ställningstaganden Bang senare gör i livet. Även på Dagens Nyheter får hon finna sig i att först skriva om "trivialiteter". Senare bryter hon sig ut av egen kraft och reser till Olympiaden 1936 i Berlin. Hennes reportage om Hitlers propagandafest är fulla av satirer, humor och givetvis fakta. Hon tar klart avstånd från nazismen och blir med åren en stark förkämpe för mänskliga rättigheter och en aktiv fredsvän fram till sin död. När Sverige övervägde att skaffa sig atombomb, visade hon sitt missnöje genom att vägra att göra civilförsvarstjänst, vilket kostade henne en månads fängelse på Långholmen.

Bang var i Spanien under inbördeskriget, i Finland under vinterkriget och i Norge under tyskarnas invasion. Hennes resor till Sydostasien gav upphov till hennes kanske mest intressanta journalistik. Bang solidariserade sig alltid med människor i fattiga länder och stödde deras frigörelseprocesser från kolonialismen. Hon var en aktiv journalist till sena sjutiotalet, inte minst under kriget i Vietnam.

Wechselmanns film är ett utmärkt tidsdokument, en personlig och övertygande film som med hjälp av gamla ljudlagda journalfilmer skildrar tiden före och under andra världskriget och de länder Bang vistades och arbetade i. Filmmanuset är kärnfullt och tydligt, utan besvärande undermeningar. Researchen är välgjord och musiken välvald för varje scen. Bangs liv och arbete förtjänar just en sådan dokumentär och föremålet själv skulle med all säkerhet ha uppskattat den osentimentala, faktaspäckade och intagande presentation hon nu får.