Begreppet "att göra en pudel" fick sitt genombrott efter förre biståndsministern Jan O Karlssons presskonferens 2002. Han bad då om ursäkt efter kritiken mot hans dubbla löner och den kräftskiva där han låtit skattebetalarna stå för notan. Dagens Nyheter kontaktade efter konferensen några pr-konsulter och frågade hur de uppfattade Karlssons avbön.

"Han gjorde en hel pudel - lade sig på rygg och sprattlade med benen", sa Pål M Jebsen till journalisten. Hans kommentar blev veckans citat i DN.

Därefter har uttrycket använts åtskilliga gånger när politiker och företagsledare gått ut offentligt och erkänt att de gjort fel eller bett om förlåtelse. Svenska språknämnden utnämnde "pudeln" till ett av 2002 års nya ord.

Regissören Anette Winblad von Walter (som tidigare gjort filmen Six points) tar begreppet som utgångspunkt för en romantisk komedi. Låter illavarslande redan där kan tyckas. Nu förväntar jag mig heta kärleksscener i det politiska toppskicket.

Men i den här filmen görs flera "pudlar", av en lite annan sort. Eva Röse spelar frisörskan Rita som jobbar i sin gamla fostermors Ediths (Lena Nyman) hundsalong. Rita "gör" bland annat pudlar fina i håret, trots att hon egentligen är utbildad för att trimma håret på människohuvuden.

En annan pudel (och det är här det ursprungliga begreppet kommer till pass) görs av den sensationslystne journalisten Knut (Niklas Engdahl). Han blir tvungen till avbön efter att en uppdiktad artikel publicerats i hans tidning.

Det här en typiskt svenskt töntig film, gjord i något slags 80-talsromantiskt skimmer. Visst är det kul att se Lena Nyman på vita duken igen som den gnälliga fostermodern, men hennes biroll kan inte bära hela den här filmen. Jag hade hellre sett en kortfilm där filmens bihistoria med Nyman och Eagle-Eye Cherry fått utveckla sig lite mer, än långfilmen "Att göra en pudel". När den nu marginaliseras, samtidigt som jag inte ger mycket för filmens "romantiska" huvudberättelse, blir det här en besvikelse.