Brisinger/Nyqvist, Sveriges svar på Scorsese/DiCaprio, slår en gång ihop sina huvuden för att försöka upprepa succén från "Underbara älskade". Här får Mikael Nyqvist sällskap av Izabella Scorupco, den franske storstjärnan Tcheký Karyo och Ewa Fröling i ett drama om hopp, tro och kärlek.

Ernst (Mikael Nyqvist) är en man som uppskattar ordning och reda. Han lägger sin tillit till logik och fakta. Hans fru Cecilia (Izalbella Scorupco) däremot lär ut konst och har en mer öppen inställning till det vi inte kan förklara i livet.

De lever ett lyckligt medelklassliv fram tills att deras son Alexander faller ihop på lekplatsen och hamnar i koma. Sorgen blir enorm, hoppet verkar vara ute och det driver Cecilia och Ernst längre och längre ifrån varandra. Men så, av en slump, träffar Cecilia den mystiska karaktären Walter (Tcheký Karyo). En väldigt besynnerlig man som visar sig besitta oförklarlig information om Alexander och hur de kan rädda sonen, och i förlängningen även deras kärlek.

Filmen känns väldigt osvensk, inte bara för att franska talas genomgående i filmen, utan även för den drömska, kvasireligiösa ingången man tar. En slags religiös underton som inte riktigt uttalas.

Det känns bitterljuvt á la Roberto Benigni men med en svensk melankoli över det. Självklart kan detta bero på Tcheký Karyos fantastiska prestation som den mystiska "gubben i lådan"-karaktären Walter, en "ängel" som försöker hjälpa folk, men som motarbetas av en generellt cynisk inställning till godhet. Mikael Nyqvist och Izabella Scorupco gör det bästa av materialet, deras karaktärer är stereotypa och ganska ointressanta i sig, men när de kontrasteras mot Karyo så letar sig lite magi fram ibland. Filmen känns annars lite rörig, den här oförklarliga inverkan Walter har över Cecilia och Ernst blir ibland oförståelig och konstlad.

Detta är i grund och botten en upplyftande film, som uppmanar till handling istället för likgiltighet och hopp istället för uppgivenhet. Inget revolutionerande, men tänkvärt och varmhjärtat.