Ännu en gång dras vi ned under den amerikanska ytan, den här gången ända ner till bottnen. Där nere är det mörkt och stanken av ruttna gärningar, brända människoöden och stekta drömmar sticker i ens ögon. Det handlar om pennalism, tortyr och slutligen mord.

I centrum av "An American Crime" står sextonåriga Sylvia Likens och hennes poliosjuka syster som efter problem hemma får bo hos en avlägsen familjebekant: Gertrude Baniszewski. Gertrude som redan har fullt upp med sina egna barn åtar sig alltså två till efter att ha blivit lovad en ersättning på 20 dollar i veckan av Sylvias far.

I det nya hemmet ligger bitterheten tung, en tjock sfär av ouppnådda mål och misslyckade äktenskap råder. Sylvia Likens med sin levnadsglädje och ungdomliga fräschör förstärker dessa känslor och Baniszewski ser sin chans att hämnas på livet.

Vad som sedan följer är bland det värsta jag någonsin sett på film.

Det börjar med små kommentarer, tjuvnyp och fortlöper med misshandel av både Sylvia och hennes syster. Ständiga betraktare är Gertrudes barn och deras vänner, således leds de sakta men säkert in i ett ruggigt nät av förtal och avund. Det som för dem börjar som en lek eskalerar snabbt till någonting som mer kan liknas vid krigsövergrepp och som vanligt när det gäller krig och övergrepp så finns det inga segrare, vart ens sympatier ligger råder det dock ej några tvivel om.

"An American Crime" är en av två filmer som bearbetar samma autentiska fall. Den andra heter "The Girl Next Door" och fokuserar mer på själva brottet, alltså aningen mer grafisk. "An American Crime" däremot går på djupet med karaktärerna, försöker ge oss en grundligare bild av Gertrude specifikt. Frågan är bara om man vill ha det, då brottet är av en sådan hänsynslös karaktär att man kanske hellre föredragit en skurk à la Dolph Lundgren i "Rocky 4"; 100 procent endimensionell ondska. Så mycket lättare att ta till sig. Men nu är det inte så, det var inte så.

På det stora hela så är den här filmen en av årets stora överraskningar. "An American Crime" är verkligen vad den utgör sig för att vara, varken mer eller mindre. Vad gäller det exploativa i filmen så överträffar det knappast verkligheten den baserats på, googla Sylvia Likens så förstår ni. Ett ruskigt bra hantverk alltså, det enda man egentligen kan, och bör, ifrågasätta är motiven bakom en filmatisering som denna.