Vad gör man om alla förhållanden man någonsin haft slutar med att man blir dumpad? Man kan ge upp och acceptera tanken på att leva som eremit resten av livet, eller så kan man göra som Chris Waitt. Han bestämde sig för att göra en dokumentär om sina romantiska och sexuella misslyckanden och på det sättet försöka utröna varför ingen kvinna vill stanna i hans famn. Kanske finns där i svaret på vad han ska förbättra hos sig själv.

Chris börjar sitt projekt med att göra en lista på eventuella intervjuoffer, det vill säga tidigare flickvänner, som kan berätta för honom vad han ständigt gör för fel. Det blir i min mening en ganska lång lista men idén verkar lättare tänkt än gjord när ingen, efter en påringning av Chris, ställer upp på en intervju. Chris får helt enkelt gräva djupare. Med hjälp av sin mor får han kontakt med sin flickvän från elvaårsåldern och från och med den stunden börjar Chris få en bild av den människa hans flickvänner såg den dag de dumpade honom.

Chris är, eller verkar vara, en lat naiv vuxen pojke som slänger ett glas i marken för att sedan undra varför det går sönder. Han ger sken av att inte ha mycket till verklighetsuppfattning och det är inte svårt att sympatisera med hans före detta flickvänner istället för med honom. Grejen är den att jag inte tror att Chris är så i verkligheten som han är i filmen. Det ligger hela tiden något under ytan som skriker att detta inte är helt dokumentärt sant. Det finns stunder där Chris håller sig i bakgrunden och på en gång dyker en annan karaktär upp, väldigt sympatisk, en karaktär som dock snällt får flytta på sig när Chris återigen vill vara filmens fokus. Det visar sig exempelvis att ett av skälen till att Chris blev dumpad var därför att han hånglat upp sitt ex mamma på en fest, något som Chris helt hade glömt. Att göra en sådan sak och sedan inte i sin vildaste fantasi förstå varför man blir dumpad känns lite lätt osannolikt.

Filmen är på sina ställen rätt underhållande och den är filmad på ett skönt indiedokumentärt sätt som jag uppskattar, lite skitigt och väldigt utlämnande. Den får tummen upp, men det är egentligen för den kreativa skickligheten och inte för det fruktlösa innehållet.