Det är i mitten av 1870-talet, August Strindberg är utfattig och har än en gång fått "Mäster Olof" refuserad av Kungliga Dramatiska Teatern. Skuldindrivarna tar vad som finns av hans bohag och Strindberg är på randen att ta sitt liv. Han är explosiv och lever i kärlek och uppror, en modern människa med behov av att bli någonting stort. Han söker sitt öde. Men hur långt kan man kompromissa med drömmarna och idealen utan att förlora sin själ?