
16-åriga Jenny lever i 1960-talets London. Allt Jenny gör har som syfte att hon ska komma in på Oxford, enligt sin faders höga önskan. Hennes liv förändras när hon möter David, en man dubbelt så gammal som henne.

Superindieregissören Jason Reitmans nya film innehåller mycket av samma vara som hans senaste hit ”Juno”. Något som bara är positivt.

Du vet känslan när man ser en film och man bara vill sitta kvar efteråt för att man blev så tagen, fascinerad eller bara otroligt tacksam för att det kommer sådana här filmer emellanåt. ”Shrink” är en sådan.

Andrea Arnold följer upp debuten ”Red road” med en film om en ung Essex-flickas helvetiska vardag, en vardag som innefattar dans, slagsmål och en räddare i nöden som är lika ond som djävulen själv.

Delfinkramaren Richard O'Barry samlar ihop ett ”Ocean's eleven”-team för att sätta stopp för Japans problematiska delfinslakt.

I en dystopisk framtid finns det bara trasdockor kvar. Det är i alla fall fantasifullt. En uppvisning i animation, men inte mycket annat.

Att livet inte är fullständigt, eller värt att leva, utan en partner att dela det med är ett vanligt tema inom film och annan konst. Desto ovanligare är det att paret består av två personer av samma kön, som i denna film.

Dystopin är ruggigt närvarande i Tarik Salehs uppmärksammade ”Metropia”. Stephan Ramstedt imponeras av den spetsiga och kontroversiella filmen.

Pernilla August spelar en ensam hemvändare som efter några år i Amerika vill ta upp kontakten med sin son, vilket resulterar i en katastrofal resa till Taiwan och en halvtaskig rulle.

”99 Francs”-regissören Jan Kounen är tillbaka med en film som till hälften handlar om en person som redan befinner sig på filmtapeten – Coco Chanel. Vi bjuder på dubbla recensioner av denna film: Läs Jonas Appelbergs och

Isabel Coixet är tillbaka efter den inte alltför uppskattade ”Elegy”. Denna gång befinner vi oss i Tokyo och historien kretsar kring en kyligt cool torped.

En film långt ifrån unik, men med ett skådespel som ger den något litet extra. Vi bjuder på två recensioner av denna film: Läs Stephan Ramstedts och

Jag lovade min fästmö att dö först, så hon skulle slippa uppleva den stund när vi båda inte längre fanns. Jag börjar inse att detta var ett stort misstag.

En film om en grupp människor som har en sak gemensamt, de är överviktiga – och vill göra något åt det. En film som blandar skratt och gråt i en salig blandning, vilket den också tappar mycket på.