I filmen "Win a date with Tad Hamilton" får vi träffa Rosalee som jobbar i ett snabbköp i West Virginia och märker ganska snart att hon är upp över öronen förtjust i filmhunken Tad Hamilton. Påhejad av sin kompis Cathy ställer hon upp i en tävling där första priset är en date med ingen mindre än Tad och vinner. Till stor sorg för Pete, hennes bästa vän och chef, som är hemligt kär i henne.

Tävlingen är bara ett pr-trick för att sudda ut Tads rykte som badboy, men han charmas dock av Rosalee och hennes vanlighet och inser att han kanske går miste om något när han glider runt som värsta braten i Los Angeles. Självklart inser Rosalee till slut att det trots allt är Pete hon vill ha. Hon väljer den snälla och trygga killen framför den snygga och opålitliga.

Ingenting nytt, vi har sett det några hundra gånger förut, men aldrig så här onaturligt och smörigt. Det är främst kvinnobilden jag stör mig på. Varför måste tjejerna (Rosalee och Cathy) vara så oskuldsfulla, naiva och bortkomna? Och varför måste Rosalees chef hela tiden skrika att hon ska spara sin oskuld? Men även dialogen irriterar mig, pratar verkligen ungdomar sådär?

Visst, jag ska inte ljuga, ibland är den lite rolig, men bara lite. Och man kanske i och för sig inte ska vänta sig så mycket av en film som i någon slags highschool-anda försöker förmedla att vi alla är Tad Hamilton för någon annan. Men jag, som faktiskt i normala fall gillar highschoolfilmer och liknande, tycker att detta är en alltför dålig kopia som känns både onaturlig och krystad. När det dessutom finns ett par intressanta skådespelarnamn i denna film, som Topher Grace (Eric i "That 70's Show") som spelar Pete och Ginnifer Goodwin från "Mona Lisa Smile" som spelar Cathy, vars talanger tyvärr inte kommer fram här. Det är lite synd. Grace försöker vara rolig, men lyckas inte riktigt och Goodwin ser man inte så mycket av, trots att hennes karaktär verkar mer intressant än Rosalees. Strunta i den här filmen!