På det privata planet är Davids liv ett totalt kaos. Hans dotter är överviktig och olycklig, hans son blir antastad av sin stödperson, han saknar sin exfru och hans far har bara månader kvar att leva. David bestämmer sig för att ställa allt till rätta, problemet är att han inte verkar veta hur.

I den här filmen blir vädret synonymt med livet, livet är lika svårt att förutspå och fullt av överraskningar som vädret. Ibland stormar det, ibland skiner solen. Detta visualiseras på ett väldigt snyggt sätt när Davids privata liv som går i grå toner sätts i kontrast mot Davids karriär i tv som går i mer färgglada färger. Det är meningen att man ska känna igen sig och det märks att man har fokuserat mycket på dialogen i filmen, för att det ska låta så naturligt, äkta och rättfram som möjligt. Ibland låter det dock lite för konstruerat, det blir för övertydligt vilket bara hakar upp filmen – men när det fungerar är det verkligen lysande.

Skådespelet följer samma mönster. Ibland är det klockrent, ibland för tillgjort. Lite synd är det också när filmen har flera riktigt bra skådespelare som Michael Caine och Hope Davis, men det bara är Nicolas Cage som får tillräckligt med utrymme att spela ut. Det är svårt att inte charmas av Cages prestation, hans David som går och bär på så mycket känslor då det privata livet är ett helvete, är väldigt lugn på ytan. Tyvärr blir det blir också han som drar hela lasset. Jag hade velat se mer av de andra skådespelarna.

Trots att mycket i Davids liv är så grått, eller kanske just därför, är det många scener som lockar till skratt. Scenen när han står vid ett övergångställe till exempel, och vi hör hans tankar som lever loppan i hans huvud, är underbart roligt och igenkännande. Det är just den här blandningen av komedi, drama och tragedi om vartannat som är riktigt bra.

The Weather Man är regisserad av Gore Verbinski, som också gjort The Ring och Pirates of the Caribbean. Nu har han gjort en film som är näst intill omöjlig att placera in i en viss genre, men det är lite dess charm. Visst, det finns några saker jag hakar upp mig på i filmen, både dialogen och skådespelet känns ibland för konstruerat, men det som är bra överväger. Den är snygg, underhållande och Nicolas Cage storspelar.