New York-borna Vicky (Rebecca Hall) och Cristina (Scarlett Johansson) åker till Barcelona över sommaren för att studera och koppla av. Vicky är förlovad med Doug, medan Cristina nyss gjort slut med sin pojkvän. Vännerna bor hos en avlägsen släkting till Vicky, som har ett magnifikt hus, äter gott och upplever Barcelonas vackra arkitektur. På en vernissage får Cristina syn på en man (Javier Bardem) hon finner intressant. Vickys släkting berättar att han heter Juan Antonio och är konstnär, nyss skild från sin fru Maria Elena, då hon försökte döda honom. Senare på kvällen ser Vicky och Cristina honom på en restaurang. Efter att Cristina och Juan Antonio utbytt blickar, kommer han över till deras bord och föreslår att tjejerna följer med honom på en resa till staden Oviedo, där de ska titta på sevärdheter, dricka vin – och förhoppningsvis älska. Cristina nappar direkt medan Vicky inte alls har någon lust att följa med. Till slut följer hon dock med.

Väl i Oviedo är Vicky svårflörtad medan Cristina följer med Juan Antonio till hans hotellrum. När det börjar hetta till blir dock Cristina dålig, ett gammalt magsår gör sig påmint och hon får magsjuka. Följden blir att det omaka paret Vicky och Juan Antonio får gå på sightseeing själva i den romantiska lilla staden. Innan helgen är över har de hamnat i säng med varandra, medan Cristina legat sjuk på sitt hotellrum.

Tillbaka i Barcelona plågas Vicky av samvetskval över sin affär med Juan Antonio, medan han inleder ett passionerat förhållande med Cristina. Juan Antonios ex-fru Maria Elena (Penèlope Cruz) gör dock en dramatisk entré i deras förhållande. Efter en inledande rivalitet mellan Cristina och Maria Elena börjar de två kvinnorna uppskatta varandra. Trojkan bestämmer sig för att leva tillsammans som en ”familj”.

”Vicky Cristina Barcelona” är Woody Allens fjärde europeiska film. Efter tre filmer i brittisk miljö har han tagit klivet över till Spanien. Trots att det är ett steg österut geografiskt känns den här filmen betydligt närmare hans tidigare Manhattan-historier. Otrohet, sjukdomar och middagskonversationer är alla återkommande ingredienser. Något jag hade klarat mig utan är den berättarröst som guidar oss genom historien. Även om den bidrar till att ge filmen tempo blir den efter ett tag ganska påfrestande.

För ett Allen-fan är ”Vicky Cristina Barcelona” en välkommen film om man har saknat den gamle, ”snuskige”, Woody. Filmen är inte en av hans starkaste men lovar väl inför återkomsten till New York i nästa års ”Whatever Works”.