Varje dag upprepar Veronika mekaniskt sina arbetsuppgifter, hon äter lunch i samma park, och varje kväll går hon till en bar, träffar en tillfällig pojkvän och nästa dag börjar allt om igen. När hon tröttnat på sin mors eviga tjat gifter hon sig med en man hon tvingar sig till att älska. Första året har de ofta sex, andra och tredje blir det mindre och mindre och precis när äktenskapet hänger på en skör tråd blir hon gravid. Ett par år senare är han otrogen. Hon funderar på vad hon gjort för fel.

Ovan är ett likgiltigt och krasst konstaterande av ett troligt livsscenario. Men Veronika är trött på monotonin och ser ingen glädje med livets obarmhärtigt snitslade bana. Hon bestämmer sig därför för att dö, men misslyckas med att avsluta livet på sina egna premisser. Istället vaknar hon upp ur koman och får beskedet att självmordsförsöket har skadat hennes hjärta på ett sådant sätt att det inte går att läka. Inom en vecka kommer hon att vara död.

De sista dagarna ska klaras av på ett mentalsjukhus och Veronika är rasande först, men sakta, sakta väcks till hennes förvåning livsgnistan igen. Kanske beror det på att monotonin har brutits och att hon nu får uppleva något nytt? Till sin fasa inser hon också att den ena dagen var den andra lik därför att hon ville ha det så.

Filmen är baserad på Paulo Coelhos roman med samma namn. Här dristar jag mig faktiskt till att säga att filmen är bättre än boken. Texten bär på ett torrt vemod men också humor. Filmen riktar mer in sig på det känslomässiga och det oerhört grymma i att en ung kvinna återupptäcker livet just när hon ska dö. Jag sitter med en klump i halsen nästan hela filmen, det är så oerhört vackert och rörande. Dessutom ställer såväl boken som filmen viktiga frågor. Varför är vi inte nöjda med det vi har? Varför vågar bara vissa av oss följa våra drömmar och varför måste vi vara lyckliga hela tiden för att inte känna oss misslyckade?

Hur funkar då den vampyrkickande Sarah Michelle Gellar i rollen som Veronika? Förvånansvärt bra, måste jag säga. Jag tror på hennes tårar, hennes ångest och nyvunna nyfikenhet på livet. Det här är en av höstens absolut bästa filmer.