Angus (Alex Etel) är en tystlåten och ensam pojke som växer upp i skuggan av andra världskriget. Hans pappa har dragit ut till sjöss och Angus bor i en skotsk herrgård tillsammans med sin mamma och syster. En dag hittar Angus ett mystiskt ägg på stranden. Ur ägget kläcks en söt och hornförsedd liten varelse som Angus döper till Kruse, efter en annan strandad överlevare. Kruse tycker om att plaska runt i vatten och det dröjer inte länge innan familjens badkar är alldeles för litet. Det bästa gömstället för det lilla odjuret blir istället sjön Loch Ness.

Filmen är löst baserad på en saga av Dick King-Smith, som bland annat har skrivit ”Babe, den modiga lilla grisen”.
”Vattenhästen är en berättelse som bygger på de universella ämnena magi och vänskap”, säger regissören Jay Russel. ”Och det är en berättelse som tilltalar människor i alla åldrar.”
Även om hans uttalande låter som en klyscha summerar det faktiskt ”Vattenhästen” ganska bra. Filmen följer den klassiska berättelsen om en grabb och hans hus(o)djur, i samma stil som ”Rädda Willy” och ”E.T”. Samtidigt är det en rätt gullig historia om en ensam pojke som saknar sin pappa, och hur han genom ett ovanligt vänskapsband växer och lär sig lite mer om livet. Storyn är måhända inte tillräckligt djup för den kräsne biobesökaren, men familjens yngre medlemmar kommer säkert att uppskatta den.

Dessutom är specialeffekterna riktigt hyfsade, och det är inte att undra på. För att skapa vattenhästen Kruse anlitade man nämligen gänget bakom storfilmer som ”Härskarringen”, ”Narnia” och ”King Kong”. Men ”Vattenhästen” förlitar sig inte enbart på CGI. Filmens verkliga tyngd ligger hos Angus och hans relation till omvärlden. Upplägget fungerar speciellt bra tack vare Alex Etel, som är precis lagom charmig utan att bli överdrivet sockersöt. Även den vuxna delen av skådespelargardet levererar, speciellt Emely Watson som Angus sörjande mamma.