Alla hjärtans dag är kanske en dag som medför större förväntningar än självaste julafton. I Sverige har vi löst det genom att stänga skolorna så att de som inte får en blom- eller chokladleverans till skolbänken ska behöva stå med skammen inför klasskamraterna. Men i USA har inga sådana förmildrande regler införts, här frossar man i kort, nallar, blommor, middagar och choklad. En dag då relationer ställs på sin spets, och det är det som den här filmen handlar om.

I stort sätt alla typer av civilstånd och förälskelsefaser tas upp. Här finns det strävsamma paret, tonårsparet som ska ta varandras oskulder, barnets första förälskelse, det unga paret som står inför att ta steget att gifta sig, den offentliga personen som ska fatta modet att komma ut som homosexuell, den olyckliga kärleken till en gift man, kärleken till en vän, förälderns kärlek till ett barn och singels längtan att träffa någon.

Det är svårt att inte tänka på “Love actually” eftersom den också väver samman ett stort antal karaktärer under temat kärlek och förälskelse. En annan likhet är ett stort antal välkända skådespelare. Vad sägs om till exempel Kathy Bates, Jessica Alba, Jennifer Garner, Anne Hathaway, Patrick Dempsey, Jamie Foxx, Ashton Kutcher och inte minst Julia Roberts som här återigen får jobba med regissören bakom “Pretty woman”, Garry Marshall.

Dessvärre gör det inte filmen bättre. Det finns en del oväntade vändningar i filmen, och sensmoralen är vacker men förutsägbar. Men om du under två timmar vill förkovra dig i fina kärlekshyllningar, krossade hjärtan, längtan och allt det där som ryms i att tycka om en annan människa så är det här filmen för dig. För alla andra rekommenderar jag i stället “Love actually”.