Kylig morgon, ånga i utandningarna och alla verkar aningen trötta, men man kan ändå märka en viss glädje och stolthet hos tågarbetarna när de anländer till ännu en helt vanlig dag på jobbet – eller? Självklart inte. När en tjockis försöker sig på konststycket att hoppa ur ett rullande tåg för att skifta spår går allt fel. Ett tåg med brandfarlig last rullar i full fart från stationen och den numera lipande tjocka mannen. Och självklart hade man inte kopplat på bromsen man använder i lägen som dessa.

Tur är det väl då att det finns schysta killar som Denzel Washington och Chris Pine som ger sig iväg för att hinna ifatt tåget innan det passerar en mindre stad där en skarp kurva i rälsen skulle lägga staden i ruiner, då stadsplanerarna tyckte det var en god idé att placera något som liknar gigantiska oljetankar vid kurvan. Scott klipper mellan de olika tågen och kontrollrummen där Rosario Dawson med en telefon klistrad vid örat försöker reda ut situationen, samt till golfbanan där tågbolagets vd slår bollar. “Unstoppable” är en äkta jaktfilm och om man får upp pulsen när det förarlösa tåget lämnar stationen så sänks den inte förrän filmen än slut, precis som i “The Wages of Fear”, trots att Clouzots märkliga antijaktfilm/roadmovie är raka motsatsen till Scotts film när det gäller tempo och struktur.

Hos Tony Scott går det undan, men han klipper aldrig till något (exempelvis tåg som rullar i höga hastigheter) för att fylla ut eller för att ha något att klippa emot. Repetitionerna gör att tiden inte verkar gå framåt över huvud taget, vilket bara ökar spänningen och håller tempot uppe. Men trots det så lyckas Scott att fint porträttera Washingtons och Pines karaktärer.

Washington spelar en snart arbetslös man. Inom några dagar kommer han att vara utan jobb. Avgångsvederlag, bukett eller lyckönskningar kan han glömma. Dessutom börjar han tappa kontakten med sina två Hooters-anställda döttrar.

Pines karaktär är motsatsen till Washingtons, en nyutexaminerad lokförare med framtiden för sig, men som efter ett svartsjukegräl har fått besöksförbud hos sin fru och son.

“Unstoppable” har sina samhällskritiska och psykologiska aspekter, och det är både vackert och korrekt av Scott att ha en banal scen som den där Washington beskriver hur han saknar att komma hem efter en arbetsdag och berätta om vart han varit och vad han gjort. Men det är inte för dessa scener man ser “Unstoppable”, utan för att det är en film om tåg. Bröderna Lumière gjorde många filmer om tåg, Keaton, Hitchcock, Jarmusch och Wes Anderson har också gjort tågfilmer, och nu har även Tony Scott gjort en vacker film om tåg.