En skadad häst är på rymmen – och den är vild och galen. Alise lyckas av en slump få in hästen i den inhägnade basketplanen och kompisarna tycker att hon ska visa vad hon går för, hon har ju tämjt vilda hästar förr, på sin morfars hästgård. Morfar Lasse ska flytta in på ålderdomshem och har precis lämnat sin gård, han är sur och tvär men Alise lyckas övertala honom att komma till basketplanen för att hjälpa till med hästen, morfar Lasse har verkligen varit en fantastisk hästkännare för många år sedan.

Det visar sig att den förrymda hästen ägs av en mäktig man som trodde att detta skulle bli Norges bästa hopphäst, men, hästen är folkilsk och svårhanterlig så ägaren har beslutat att hästen ska slaktas.

Alise och morfar Lasse lyckas få två dagar på sig för att bevisa att hästen inte är galen. Om Lasse kan rida på den så får hästen leva. Lasse hade en gång en hopphäst som hette Trigger. Alise har hört många historier om den hästen men hon vet också att det hände något med Trigger som tog Lasse hårt, om detta har ingen berättat, men hennes nyfikenhet pockar på och för att glädja sin morfar föreslår hon att de kallar hästen för Trigger. Sagt och gjort.

Nu händer dock det som inte får hända, morfar Lasse blir sjuk och hamnar på sjukhus. Alise måste själv försöka rädda Trigger från slakthuset. Hon blir bra stöttad av sin bästa vän och vi får följa deras kamp för Triggers liv.
Här börjar dock filmen bli lite väl tillspetsad och överdriven och vissa scener från slakthuset är bildmässigt otäcka. Filmen har en hel del spänning och är stundtals riktigt bra men barn under elva år tycker jag ska välja att gå och se en annan film.

Regissören Gunnar Vikene har även vävt in temat ”ta hand om dina nära och kära innan det är för sent” i historien och det blir lite väl mycket som ska rymmas i denna film. Jag hade uppskattat om temat ”övervinn din rädsla” hade fått ensamt spelrum. Filmen får godkänt trots sina brister och Ann Kristin Sømme som spelar Alise är min stora behållning, hon gör en fantastisk skådespelarinsats.