Tracy är tretton och vill inte längre bli kallad "Baby" av mamma. På skolan identifierar hon sig med Evie, den hetaste bruden, och vill bli som hon. Här började jag ana en fara för filmens fortsättning. Ok, en skolfilm med ambitionsnivån att locka till sig ungdomspubliken och kanske barnfamiljen. Filmen stiger dock i graderna när den successivt visar ett allt mer hårdare klimat, kanske en aning för tufft.

Filmen är en politisk skildring om ungdomars alltmer utsatta position i samhället. Var har helylleföräldrarna tagit vägen? Ser det så här svart ut nu, hur mörk kommer då inte framtiden att bli?

Tracy och Evie blir bästa vänner och struntar i alla runt omkring. Tillsammans gör de allt som är förbjudet. Tracys pappa finns inte längre för familjen, han sätter jobbet i första hand. Mamma Melanie, spelad av Holly Hunter, är frånskild och försöker fostra Tracy på egen hand. Hon har dock ett förflutet som missbrukare och alkoholist och hennes pojkvän är ett tråkigt minne för Tracy, då han väcker minnen om det tidigare missbruket.
Väninnan Evie visar sig ha en än mer tragisk bakgrund med en drogmissbrukare till förmyndare och enbart dåliga erfarenheter av den vuxna världen.

Tretton ger minnen av antidrogfilmerna från den svenska 80-talsskolan, som skulle verka avskräckande. Det gör den här filmen med besked. Skådespelarinsatserna är bra och trovärdiga. Kan dock undra över mamma Melanies "perfekta" roll i sammanhanget. Jag tycker att hon kunde uttrycka lite mer oro och ängslan över sin tonåring till dotter.

Historien ger en dålig eftersmak, men filmen som helhet är en positiv upplevelse med djup i.