Det här är ett nutida försök att återskapa intensiteten från 70-talets politiska thrillers med det kalla kriget och järnridån i kulisserna. Nu är det politiska läget ett annat, och regissören Sydney Pollack försöker hitta fiender på annat håll än i kommunistdiktaturer. Blicken vänds, aningen oväntat, inte mot arabvärlden utan Afrika. Två sidor slåss om makten i ett uppdiktat land, där människorna lever i förtryck och folkmord pågår.

När ledaren för landet ska besöka FN i New York planerar en okänd grupp ett attentat mot honom, i direktsändning inför all världens tv-kameror. FN-tolken Silvia (Nicole Kidman) som råkar höra konversationen där mordet planeras, blir ännu en måltavla för terroristerna. Hon behöver skydd, och får det av den amerikanska säkerhetstjänsten i Sean Penns gestalt. Nu kanske ni anar ett romantiskt drama, där den ärrade säkerhetspolisen får den kaxiga FN-tolken i solnedgången. Men även här lyckas Pollack överraska.

Både Kidman och Penn gör trovärdiga insatser, och även om 70-talskänslan inte riktigt vill infinna sig tycker jag att Pollack är värd en eloge. Tolken har en nerv som faktiskt håller filmen igenom. Men, den håller inte i sig särskilt länge efter. Om du vill se Sydney Pollack i högform, leta rätt på Tre dagar för Condor i videohyllan istället.