Claire Abshire (Rachel McAdams) får vid sex års ålder sitt första besök av Henry (Eric Bana), en 40-årig man. Denna man kommer i framtiden att vara hennes stora kärlek, hennes enda kärlek och sist men inte minst, hennes blivande make.

Henry gjorde ett flertal tidsresor till Claire från att hon var sex år och uppåt. Varför han hamnade hos henne så många gånger beror på att Henry dras till viktiga event och självklart var hon en av dem. Dessa besök var Claire noga med att skriva ner i sin dagbok för att komma ihåg varenda händelse och datum.
Det är inte förrän konstnären Claire blir 22 år gammal som hennes och Henrys tidsåldrar synkroniseras för första gången. De träffas på ett bibliotek där Henry jobbar och det är där deras liv tillsammans börjar.

”Tidsresenärens hustru” är en romantisk film, en sådan man gråter till – en riktig tjejfilm. Den är ingen lätt film att se, den handlar om två människor som är menade att vara tillsammans, som älskar varandra i nöd och lust. Ingen har sagt att livet ska vara lätt och det har Claire och Henry förstått.

Filmen berör ämnen som kärlek och rädslan att förlora dem vi älskar utan att kunna påverka det. Det är en vacker kärlekshistoria, men den har sina brister när det gäller tidsresandet och den tekniska biten, det kan bli lite för hoppigt emellan tidsresorna och det kan förvirra åskådaren. På något sätt lyckas dock regissören Robert Schwentke komma undan med den missen och istället sätta fokus på känslorna, kärleken och familjen.

Trots att jag inte är helt nöjd med filmen får den tummen upp, den är trots allt värd ett biobesök. Är man sugen på en kärleksfilm och mys så ska man definitivt ge den en chans.