Tänk dig att din mamma ligger dödssjuk, helt oförmögen att göra någonting alls. Din familj ordnar att hon tas om hand av en sjuksköterska, som flyttat in hos er för att kunna stå till tjänst när som helst. Inget fel i det. Det är så man gör. Tänk dig nu att din mamma dör under mystiska omständigheter. Sjuksköterskan inleder en sexuell relation med din pappa och alla bevis pekar på att det är hon som dödat din mamma. Troligtvis är hon nu också ute efter dig för att få din pappa helt för sig själv. Kanske var det inte en så bra idé med en sjuksköterska hemma i alla fall.

Anna är dottern i familjen där allt detta händer. Hon klarar inte av sin mors död och gör ett självmordsförsök. Det slutar med ett år på psyket. Hon flyttar hem igen men lider av hemska mardrömmar om natten då hennes mamma sprängdes i luften. I drömmarna, som ibland sker i klarvaket tillstånd, ser hon spöken som försöker berätta för henne om vad som egentligen hände. Något fuffens är det och det hela slutar i blodsprut och en rejäl, men något uppenbar, tvist.

Allt man tror ska hända, händer i “The Uninvited”. Allt från miljön, karaktärerna, musiken och händelserna i sig är trött hopplockade från alla skräckfilmer någonsin (producenterna till filmen ligger även bakom “The Grudge”, “Dark Water” och “The Ring”). Jag satt ofta och lekte gissningsleken med mig själv under filmens gång och jag har inte haft så många rätt på länge. Alla karaktärerna är dessutom så perfekt tillrättalagda att det blir jobbigt. Tänk vad snygg världen vore om alla bara kunde sminka sig som i Hollywood. Lite acne på tonårsdöttrarna i den här filmen vore mer oväntat än något alls i den nuvarande handlingen.

Det finns inget nytt alls i “The Uninvited”. Man har sett varenda bildruta tidigare och varför skulle man vilja betala för att se något man redan sett?