Bernard kan inte hantera att han blir sin frus framgång och försöker trycka ner henne på alla möjliga olika sätt. De skiljer sig och familjen med två söner splittras. De två pojkarna hanterar det lite olika, storebror Walt flyttar med pappan och lillebror Frank bor kvar hos mamman. Bråken med anklagelser, beskyllningar och analyser fortsätter. Och mitt i allt detta kaos ska livet fortsätta.

Det är lite sorgligt, men otroligt bra skildrat, hur Walt som avgudar sin pappa så mycket tar efter hans taskiga attityd och åsikter om böcker som han inte läst och sen försöker imponera på tjejer med dessa. Han anser liksom sin pappa att alla som inte gillar böcker och film är småborgerliga, medan de själva är intellektuella.

Den amerikanska independentfilmen The Squid and the Whale är väldigt enkel visuellt sätt, men enkelheten är enormt effektiv. Inte lika coolt filmad som Andersons filmer, men kanske just därför mer direkt och nära. Skådespeleriet är fantastiskt och Jeff Daniels är helt fenomenal i sin rolltolkning. Även Jesse Eisenberg, som vi tidigare sett i Rodger Dodger, utmärker sig i rollen som storebrodern som idoliserar sin pappa. Filmen är faktiskt både underbar och underhållande mitt i det tragiska och bisarra som sker. Regissören visar också att han har bra smak när han låter Daniels karaktär göra en referens till Jean Paul Belmondo i filmen A bout de souffle från 1960.

Filmen är baserad på regissören Noah Baumbachs egen barndom och inspelad i de kvarter i Brooklyn där hans familj bodde. Baumbachs vän Wes Anderson som han samarbetade med i The Life Aquatic with Steve Zissou är filmens producent och The Squid and the Whale påminner mycket om Wes Andersons filmer. Baumbachs tredje film är ett rörande porträtt av en familj som går sönder skildrat med humor och värme. Helt enkelt skitbra! Filmen Oscarnominerades för bästa manus och har vunnit många priser så missa den inte.