När Margaret (Sandra Bullock) blir inkallad till sin chef, i tron att hon ska få ros för sitt arbete som bokförläggare, får hon istället chockbeskedet att hennes arbetsvisum har upphört att gälla. Hon måste resa tillbaka till sitt hemland Kanada. Enda lösningen på problemet är att hon gifter sig. Eftersom hennes assistent Andrew (Ryan Reynolds) finns nära till hands, presenterar hon honom som den blivande brudgummen.

Att de två skulle vara ett par är något som alla på kontoret håller för otänkbart, då de bevittnat hur Marget, vars smeknamn är ”satans mistress”, har terroriserat Andrew. Cheferna förbiser dock dessa detaljer och ber ”kärleksparet” att gifta sig snart det går, så att problemet med myndigheterna kommer ur världen.

Andrew går så småningom med på att dras in i förberedelserna till detta skenäktenskap, men ställer flera krav till sin fördel. Med rädsla för att deras påhitt ska upptäckas av myndigheterna åker de till Andrews hemstad i Alaska för att träffa hans familj. Mamma, pappa och farmor blir självklart ganska överraskade av den plötsliga förlovningen, men slösar ingen tid på att ifrågasätta den och börjar istället planera glatt för bröllopet.

Kemin mellan Bullock och Reynolds känns mer äkta än filmens skenäktenskap och detta beror på de bådas oklanderliga tolkningar av något krångliga rollerkaraktärer. Ena stunden är de redo att döda varandra, för att i den nästa sakta men säkert börja falla för varandra. Ingen lätt uppgift, men de jonglerar perfekt mellan dessa scener.
Sandra Bullock är en skicklig skådespelerska, som vet exakt hur långt hon ska dra sin roll utan att den ska bli överdriven. Ryan Reynolds å andra sidan bevisar ännu en gång att han har en gåva när det gäller komiska ansiktsuttryck och här är han kungen. Man skrattar både med och åt honom.

I vanliga fall tycker jag att romantiska komedier är tråkiga, eftersom de har en söndertjatad struktur. En man och en kvinna träffas och har kul tillsammans. Sedan händer det något som gör att de inte träffar varandra på ett tag. I slutet inser en eller båda att de älskar varandra. Slut på filmen.

”The Proposal” följer inte denna mall till punkt och pricka, och är inte lika överdriven som andra filmer i denna kategori.

Sandra Bullock har självt sagt att romantiska komedier inte är roliga utan fruktansvärda. Kanske har hon rätt. En studie kom fram till att dessa filmer kan ge folk orealistiska förväntningar på kärlek. Exempelvis fann man att personer som gillar romantiska komedier har svårt att kommunicera med sina partners, eftersom de faller för filmernas budskap – att den man älskar ordlöst ska förstå vad man vill.

Tufft val, men ”The Proposal” rekommenderas varmt eftersom det inte rör sig om en romantisk komedi – utan en komedi full av romantik.