Listan över misslyckade Stephen King-filmer kan göras lång. ”Stand by Me”, ”Lida” och ”The Shining” utgör klara undantag, så gör även berättelser filmatiserade av Frank Darabont. Efter Stephen King-baserade ”Nyckeln till frihet” och ”Den gröna milen” har Darabont verkligen hittat sin nisch. Inte konstigt att han ger sig i kast med ytterligare en av skräckmästarens noveller.

Medan ”Nyckeln till frihet” handlade om hopp och vänskap är Darabonts senaste adaption raka motsatsen. Här är det en verkligt cynisk människobild som målas upp. The Mist är en film som dröjer sig kvar, långt efter det att du lämnat biosalongen.

David Drayton (Thomas Jane) inser nämligen att den verkliga faran inte är det som döljer sig ute i dimman, även om den också skördar sin beskärda del. För ingenting är mer skrämmande än det mänskliga psyket under stress. När paniken sprider sig bland byborna förvandlas sunt förnuft till religiös fanatism.
Mitt i smeten står Marcia Gay Harden i en suverän tolkning av domedagspredikaren Mrs Carmody. Hon förkunnar dimman som Guds straff för det liberala samhället. Han är förbannad och kräver minsann offer.

Stephen King må kallas skräckens mästare, men hans verkliga styrka ligger i att skapa gripande och mänskliga berättelser. Darabont följer originalet relativt troget (med undantag för de sista minuterna) och tar god tid på sig att presentera karaktärerna. Den hysteri som långsamt byggs upp känns därmed fullkomligt äkta.

The Mist uppnår inte samma klass som ”Nyckeln till frihet” och ”Den gröna milen”, men i skräckfilmsgenren ligger den bra till. Specialeffekterna är måhända inte någonting att hurra över, men ”The Mist” andas samma typ av psykologisk skrämselteknik som Mikael Håfströms ”1408”, även den baserad på en Stephen King-novell.