Filmen skildrar en grupp bombexperter under Irakkriget. Gruppens uppdrag är att desarmera bomber mitt under brinnande strider. Detta leder ofta till väldigt prekära och utsökta situationer som dras till sin spets när en självmordsbombare ångrar sig och vill ha sin bomb desarmerad. Sergeant James (Jeremy Renner) balanserar på gränsen till vansinne i hans vårdslöshet och driver sina kamrater Sanborn (Anthony Mackie) och Eldridge (Brian Geraghty) till vansinne då de kastas in i livsfarliga situationer.

Hur många olika sätt finns det att skildra en explosion på? Oavsett hur många olika varianter du har sett kommer explosionen i inledningen ta andan ur dig. Sandkorn för sandkorn lyfter från marken i en utdragen och mycket detaljerad slow-motion-skildring av vad måste vara en av de vackraste explosionerna skildrade på vita duken på bra länge.

”The Hurt Locker” blir efter ovannämnda visuella läckerhet mer djup och finkänslig utan att för den skull bli blödig. Jag skulle inte säga att Bigelow har saknat ett känslomässigt djup i hennes föregående filmer, men den här gången lyfter hon det en till en ny nivå.

Efter ännu en dag full av död följer en scen där sergeant James står i duschen i full militärmundering. Utan ett ord eller en tår ser vi hur han förtvivlat försöker duscha av sig frustrationen, kriget, sorgen och döden. Känslorna som förmedlas är fler än vad som skulle hinnas med att uttrycka i ord, eller för den delen vad jag har plats med här, och Bigelow visar på ett briljant sätt vilken kapacitet det visuella språket förfogar över.

Kathryn Bigelows magnifika känsla för detaljer, såväl för visuella guldkorn men kanske ännu mer för emotionella motsvarigheter, gör ”The Hurt Locker” till en av vinterns absolut starkaste filmer.