Medan Telly kämpar för att bearbeta sorgen och minnet av sin son som omkommit i en flygplansolycka drygt ett år tidigare, försöker hennes man Jim (Anthony Edwards från "Cityakuten") och hennes psykiater doktor Munce (Gary Sinise) förtvivlat förklara att hon lider av vanföreställningar orsakade av en posttraumatisk chock.

Telly tror att hon håller på att bli galen, tills hon träffar Ash Correll, vars dotter också var med om flygolyckan. Tillsammans kämpar de för att bevisa att deras barn faktiskt har existerat och hitta dem. Hur kommer det sig att två olika personer kan minnas något som andra säger aldrig existerat.

NSA-agenter börjar jaga dem och de förstår att någon vill att de ska glömma det som hänt. När Telly senare vill prata med sin man känner han inte längre igen henne. Någon ser dem, någon har försökt radera deras minnen och en mystisk man är dem alltid hack i häl. En kvinnlig polis blir intresserad av fallet med de bortglömda barnen, men frågan är om de hinner hitta dem innan minnet av dem är raderat. Det blir en kamp mot klockan.

När filmen börjar tror man att den ska handla om hur Telly ska komma tillrätta med sina hopfantiserade minnen av en son som aldrig existerat. Istället utvecklas filmen till en spännande thriller om hur långt vissa är beredda att gå när det gäller experiment och hur starkt ett band mellan en mamma och ett barn kan vara. Trots att The Forgotten tappar lite i slutet, när personer börjar sugas ut i rymden utan förklaring, tycker jag att det är en bra film som håller en i ett stadigt grepp. Man sitter på spänn hela tiden tack vare en tät och välstrukturerad film med fint skådespeleri och bra effekter. Ibland ryms sanningen inte i hjärnan. Tummen upp till en spännande och välgjord film.