Det är så här man önskar att all Hollywood-action skulle vara. En tight berättad historia utan tråkiga mellanspel, någon påklistrad kärlekshistoria med obligatorisk kvinnlig nakenhet, amerikansk patriotism eller sentimentalt dravel. Regissören Paul Greengrass har tillsammans med manusförfattaren Tony Gilroy och huvudrollsinnehavaren Matt Damon gjort vad som är en av de bättre popcornfilmerna jag sett på ett bra tag.

Handlingen spelar givetvis mindre roll i en sådan här typ av film – i stort sett är Jason Bourne (Matt Damon) jagad av sina gamla uppdragsgivare inom CIA. Samtidigt försöker han få klarhet i exakt vad det var han gjorde under tiden som agent. Filmen tar oss och Bourne till flera olika länder och James Bond-faktorn är ganska hög.

En trevlig skillnad från Bond och andra typiska actionhjältar är hur oerhört kall och effektiv Bourne är. Det är svårt att säga att han egentligen är en vanlig "hjälte" – han känns mer som en bitter dödsmaskin som flyr för sitt liv. Just den kalla och osentimentala tonen genomsyrar hela filmen – den kalla ljussättningen, Bournes effektivitet, den snabba handlingen, de civila som råkar komma mellan i striderna etcetera.

Överhuvudtaget så saknar "The Bourne Supremacy" mycket av de irriterande dragen från andra actionfilmer. Inga coola repliker yttras efter att någon fått sätta livet till och filmen har en känsla av realism, delvis även tack vare de stilistiska greppen som handhållen kamera och snabba klipp. Grepp som här faktiskt fungerar! Filmen blir heller aldrig långtråkig och biljakterna och fightscenerna är riktigt imponerande. En riktigt bra actionrulle helt enkelt.