Pilar och Juan får en fristad hos Pilars syster Ana och hennes man. Antonio förstår snabbt var de tagit vägen och söker upp dem. Han bönar och ber på sina bara knän att Pilar ska komma hem till honom igen, och lovar och svär att han aldrig mer ska slå henne.

Genom stort stöd av sin syster börjar Pilar så sakteliga att bygga upp sitt sargade självförtroende, och skaffar ett jobb på ett museum där hon trivs och får vänner. Antonio har dock inte släppt greppet om Pilar utan fortsätter att söka upp henne med hopp om att det åter ska bli de två.

Ta mina ögon är ett starkt drama om en kärleksrelation som går totalt överstyr. Antonios vacklande självkänsla tar hela tiden överhanden, och han faller in i gamla invanda beteendemönster trots terapiförsök och löften om förändring. Filmen visar på ett mycket trovärdigt sätt våldets normaliseringsprocess och hur det sakta men säkert bryter ner allt självförtroende hos en människa.

Till slut är Pilar så rädd för Antonio att han inte ens behöver nudda henne utan att hon börjar darra av skräck. Den gamla vanliga frågan "varför går hon inte?" är lätt att ställa sig. Men filmen visar på ett exemplariskt sätt varför det inte alltid är så lätt att gå, och hur oerhört viktigt det är att ställa upp för någon som verkligen är illa ute. En film som har något att säga till alla, kanske inte minst till de svenska kommuner som inte prioriterar att hjälpa misshandlade kvinnor. Gå och se NU!!