Filmen handlar om barberaren Benjamin Barker (Johnny Depp) som för femton år sedan blev orättvist behandlad och dömd till fängelse av Londons grymmaste domare; Tarpin (Alan Rickman). Benjamin förlorade fru och barn på grund av domarens egocentricitet, han ville åt något som inte var hans; Barkers vackra fru och barn.

Efter femton år kom barberaren tillbaka till Londons gråa och mörka gator fast besluten på att hämnas. Det fanns inget kvar att leva för, allt han någonsin älskat och brytt sig om är borta. Kvar finns minnena och hatet som grävt ner den gamle lycklige Benjamin Barker och grävt upp den onda och hämndlystna mannen; Sweeny Todd.

Med hjälp av hyresvärdinnan Mrs. Lovett (Helena Bonham Carter) öppnar han sitt eget ställe på Fleet Street och återtar sitt gamla jobb som barberare. Men denna gång gör han inte det för att ge kunderna en bra rakning utan för att ända deras liv, han blir en demonbarberare. De två blir ett makalöst team där båda får ut det de vill.

Sweeny Todd tar slut på en man efter den andra med hopp att domare Tarpin ska träda in i hans salong och därmed få en otrevlig överraskning. Samtidigt får Mrs. Lovett igång sin restaurang som så länge stått tom på grund av de dyra köttpriserna. Men hennes partner har nu gett henne en lösning; döda människokroppar.

Tim Burton och Johnny Depp har samarbetat ett flertal gånger tidigare och för Tim Burton-kännare är detta inget oväntat val av skådespelare. Jag har så långt jag kan minnas aldrig sett en film med Johnny Depp och lämnat biografen besviken. Och jag anser inte att han gjort en dålig insats som Sweeny Todd, men frågan är om han är gjord för musikaler. Då blir min personliga åsikt – nej! Ingen av skådespelarna är skolade sångare och det drar ner meningen med att göra en musikal.

Filmen är otroligt speciell med snygg scenografi och effekter, en konstnärligt gjord film. Tack vare dessa effekter gick jag ut från biografen halvt sovandes och måttligt nöjd.