När Joanna Eberhart (Nicole Kidman), som har ett toppjobb på ett TV-bolag, får sparken rasar hennes liv samman. Tillsammans med familjen, maken Walter (Matthew Broderick) och deras två barn, flyttar hon till den idylliska förorten Stepford i Connecticut för att börja ett nytt liv och rädda äktenskapet.

Stepford visar sig vara en supermodern high-tech-stad, men fruarna i området ger Joanna kalla kårar. Är de inte lite för perfekta?! Barbie-kopior vars största intresse är hushållsarbete och vars enda uppgift verkar vara att tillfredsställa sina töntiga mansgrisar till män. Och vad gör stadens män på sina möten egentligen? Med sina nyfunna vänner, bohemiska Bobbie (Bette Midler) och den chica gay-killen Roger (Roger Bart), börjar Joanna undersöka vad som döljer sig bakom stadens perfekta fasad. Snart utgör de ett hot mot idyllen och måste oskadliggörasÖ

Jag vill tycka om den här filmen, dels för att den utgår från en bra och intressant idé, dels för att den har ett flertal mycket bra skådespelare. Men den lyckas aldrig riktigt övertyga mig.

Regissören Frank Oz remake av filmen med samma titel från 1974 är en komedi-thriller, med fokus på komedi. Tyvärr känns det som man inte har utvecklat idén ordentligt och skådespelarna får inte tillräckligt att jobba med (speciellt inte Matthew Broderick). Dessutom känns både början och slutet av filmen lite väl snabbt avklarade, vi får till exempel inte se Joannas liv innan Stepford och har alltså inget att jämföra med.

Filmen vill driva med vårt idealfixerade samhälle, men jag tycker man kunde ha dragit satiren ännu lite mer till sin spets. Som det är nu blir filmen för ytlig och skapar inte riktigt de funderingar kring våra ideal som den skulle kunna göra.

Det som ändå får mig att dra på smilbanden några gånger är helt och hållet Bette Midlers, Jon Lovitz (Bettes man), Roger Barts och Glenn Closes (den dominanta ledarhustrun) förtjänst, vars karaktärer är smått underbara.