Den förmodligen sista filmen där Rolf Lassgård gestaltar ysta-polisen Kurt Wallander börjar med det makabra fyndet av tre gravt förmultnade lik. Alla är de klädda i 1700-tals kläder. De har grävts upp ur sina gravar i en skogsglänta utanför Ystad. Wallanders mångårige kollega Svedberg är förste polis på plats. Tagen av fyndet berättar han att liken förmodligen är tre ungdomar som varit anmälda som försvunna i några veckor.

Wallander börjar tillsammans med sina kolleger att rota i fallet. Till en början tycks de inte komma någon vart. Ganska snart känner dock Kurt att något inte står rätt till med Svedberg. Någon dag senare hittar han sin kollega död i hemmet. Först antar alla att det är ett självmord, men så småningom står det klart att han har mördats. Mordet har kopplingar till de tre morden på ungdomarna i skogen.

Det här en mycket blodig Wallander-film, kanske den mest obehagliga i filmsviten. Mord på mord radas upp framför kameran. Det blir nästan så att det står en upp i halsen. Tidigare produktioner i serien, som Den femte kvinnan och Mannen som log, känns betydligt mer genomarbetade och dramaturgiskt mer spännande. Rolf Lassgård är dock samme, lätt nedstämde och något sävlige, Wallander som vi är vana att se honom.

Om du är ett tvättäkta Wallander-fan är naturligtvis denna film ett måste, men är du bara ute efter svensk polisaction finns det mycket annat att välja på. Varför inte se om någon av de tidigare Wallander-filmerna?