Det här är en film om män (eller kanske snarare pojkar) med superkrafter. Peter Parker är ju som vi alla vet Spindelmannen med förmågan att iförd trikåer slänga sig mellan New Yorks skyskrapor. Hans vän Harry har ärvt pappan Green Goblin/Norman Osborns förmågor och flyger likt Spindelmannen på höga höjder, med hjälp av en högteknologisk skateboard. Vi får också stifta bekantskap med Venom och Sandman. Från början vanliga män som har fått superkrafter genom olyckshändelser.
Kvinnorna däremot är synnerligen vanliga människor, om än skönsjungande och vackra. De blir endast objekt som männen tävlar om. Kanske är det säkrast att ta fasta på gamla könsroller för att få en kassasuccé? Resonemanget bekräftas när man googlar efter spiderwoman – "Menade du: spiderman?".

Detta till trots är Spiderman 3 en riktigt bra actionfilm. Grunden är kärlekshistorien mellan Peter och Mary Jane. Peter tänker fria till henne men det blir aningen trassligt när även Harry försöker lägga vantarna på Mary Jane, samtidigt som Peter börjar intressera sig för supermodellen Gwen.
Spindelmannen vet inte riktigt vad han vill i livet, något som får förödande konsekvenser för honom själv och hans närmaste. Plötsligt blir Peters dräkt svart istället för röd och blå. Hans krafter blir starkare men hans personlighet börjar förändras. Han blir sin egen värsta fiende.

En rad bländande actionscener ligger som ett täcke över det här ganska konventionella dramat. Tillsammans utgör de en utmärkt enhet – man hinner hämta andan mellan alla halsbrytande hopp och jakter på hög höjd.

För er som inte sett de tidigare Spiderman-filmerna fungerar det att se bara den här filmen, handlingen står ganska bra för sig själv. För er fans är den naturligtvis ett måste…