Spanglish är en dialekt som talas av latinamerikaner i USA. Det är också titeln på regissören James L. Brooks (Livet från den ljusa sidan) första film på sju år. Här får vi träffa en mexikansk ensamstående mamma, Flor, som flyttar till Los Angeles och tar jobb som hembiträde hos en vit familj för att ordna en bättre framtid för sig och sin dotter Christina.

Familjen består av en pappa (Adam Sandler), som verkligen bryr sig och är stjärnkock till yrket; en nybliven hemmafru (Téa Leoni) som är träningsfreak och superstressad fast hon har hembiträde; en dotter med ett stort hjärta; en son; och en mormor som är konstant småberusad.

Två mycket olika familjer flätas samman och anammar nya beteenden, på både gott och ont. Flor kan inte ett ord engelska vilket så klart ställer till problem, men när inte ens familjemedlemmarna verkar förstå varandra blir det helt kaotiskt. Det blir inte bättre när Flor tvingas leva med dem under sommaren och tar med sig sin dotter. Eftersom Flor inte kan språket, får Christina vara tolk.

Christina blir mer och mer förtjust i all lyx och överflöd, den amerikanska drömmen, vilket sårar Flor. Det handlar om kulturkrockar, över- och underklass, språkbarriärer, kommunikation som inte fungerar, men det handlar också om det ansvar föräldrar har gentemot sina barn och om att anpassa sig till en ny tillvaro.

Jag kan tycka att historien är lite tunn och förutsägbar, men det är bra skådespeleri, vilket uppväger. Främst märks Tea Leoni, vars rollkaraktär det är svårt att känna någon sympati med, men man kan inte undgå att bli imponerad av hennes rollprestation. Leoni ger verkligen järnet. Även Paz Vega, den nya Penelope Cruz, är ett fynd i rollen som Flor. Missförstånden, frustrationen och kommunikationsproblemen är träffande, det blir helt kaotiskt roligt. Jag tror att många kan känna igen sig i den här filmen.