Rebecka som är advokat åker upp till sin gamla hemstad Kiruna och märker att församlingen ”Storebröderna” har församlingsborna i ett starkt grepp, och att allt inte står rätt till med den version om mordet som först uppdagas.

Rebecka har tidigare själv varit medlem i församlingen, så hon vet mycket väl hur den fungerar och hur den kan manipulera församlingsborna och andra människor. Hon blir den länk mellan polisen och församlingen som behövs för att lösa mordet på Viktor.

Sanna blir anhållen för mordet på sin bror, men Rebecka vet att det inte kan stämma, så hon blir kvar i Kiruna, tar hand om Sannas barn och försöker komma sanningen på spåren.

Historien är berättad på ett listigt sätt, så för mig som inte har läst boken är det svårt att klura ut lösningen på mordet vilket gör att jag njuter mer av den totala upplevelsen. Med mäktiga miljöer såsom norrsken, snötäckta landskap och mörker blir Solstorm en annorlunda och välbehövlig film. Jag får mig även en och annan tankeställare eftersom mycket kretsar kring den sektliknande församlingen ”Storebröderna”, hur är det egentligen, tror jag på Jesus eller inte?
Tankarna går naturligtvis även till Knutby, men boken Solstorm skrevs flera år före Knutbys tragiska öde.

Izabella Scorupco som spelar Rebecka gör detta på ett utmärkt sätt, hon har dessutom en väldigt behaglig röst att lyssna på och så är hon ju vacker förstås. Mikael Persbrandts rollkaraktär Thomas är en sådan där sliskigt, iskall typ. Den karaktären funkar klockrent för Persbrandt men jag tycker inte att han har en särskilt framträdande roll, vilket jag först trodde på grund av alla förhandsartiklar i medierna.

Musikvalet i filmen är perfekt och förstärker känslan av en stark församling. Avslutningslåten ”Live tomorrow” med Laleh blandat med ”Åh Gud ge mig frid” blir en riktigt bra final.