Caroline (Kate Hudson) tröttnar på hur de avlidnas minne behandlas på det hem där hon jobbar och tar i stället jobb hos ett äldre par i ett stort hus ute i träskmarken. Hennes nya patient Ben är både förlamad och oförmögen att prata.

Ju mer tid Caroline tillbringar med Ben övertygas hon om att han är mer rädd än sjuk. Mannens besynnerliga sjukdomstillstånd och märkliga händelser i det stora huset får Caroline att börja leka detektiv. Det verkar som det kan ha att göra med en folkmagi som är populär i trakten. Den är harmlös om man inte tror på den, men vad händer om man börjar tro och kan man tro på sådant så mycket att det blir sant?

Filmen, vars manus är skrivet av Ehren Kruger, som även skrev manuset till The Ring, påminner till handlingen lite om en blandning av The Others och Evil Dead. Regissören Iain Softley bygger med en lågmäld ton upp denna kusliga historia. Visst, vi har sett mycket av det här förut, men Skeleton Key är en välgjord och skickligt berättad skräckfilm som också gör ett försök att vara psykologisk.

Hade detta element med tro och verklighet utvecklats lite till kunde filmen ha blivit ännu bättre, som det är nu känns det som att den inte utnyttjar alla resurser. John Hurt övertygar som den skrämda mannen och Gena Rowlands är suverän som hans kyliga hustru. Peter Sarsgaard som vi senast kunde se i Garden State har också en roll, men fungerar tyvärr mest som utfyllnad till de andra tre och det är synd.

Den som imponerar mest är Kate Hudson med sitt förvånansvärt naturalistiska spel. Det är otroligt skönt att slippa se personer i långt svart hår kräla fram och läskiga små barn som gömmer sig i garderober och det komiska och oväntade slutet bidrar till att det känns nytt.

Skeleton Key gör en del missar och saknar det där lilla extra, men är ändå en riktigt bra skräckfilm.