I USA är Moore både älskad och hatad. I ”Bowling for Columbine” ifrågasatte han vapenkulturen i USA. Två år senare gick han till attack mot Bush i ”Fahrenheit 9/11”. Nu ger han sig på amerikansk sjukvård. 47 miljoner amerikaner lever idag, av kostnadsskäl, utan sjukförsäkring. USA har världens dyraste sjukvård per capita och ligger ändå på 37:e plats på WHO:s lista över hälsan i världen, snäppet över Slovenien.

Moore fick idén till filmen när han gjorde tv-showen The Awful Truth. Där mötte han inte bara människor som nekats vård i brist på sjukförsäkring, utan även amerikaner, som trodde sig vara trygga med sin dyra sjukförsäkring och ändå förvägrats ersättning. På sin webbsida bad han människor berätta om sina hemskheter inom sjukvården och fick över 25 000 svar på några dagar. Försäkringsbolagen har en jättelista på sjukdomar de inte försäkrar. En enkel svampinfektion kan räcka för att diskvalificeras för försäkring. I filmens början får man sina fördomar om amerikansk sjukvård bekräftade. Sedan gör Moore jämförelser med andra länder och åker några mil över gränsen till Kanada, där sjukvården är gratis om än finansierad via skattsedeln. Han finner en icke diskriminerande vård i världsklass och göra samma upptäckt i Frankrike och England.

Moore öppnar upp det ena fascinerande scenariot efter det andra. Klimaxen nås när en grupp skadade frivilligarbetare från 11/9, som nekats bra vård i USA, åker med Moore till det förtalade och föraktade grannlandet Kuba och där får ett varmt mottagande och god medicinsk hjälp – gratis. Moore kan både fånga och roa sin publik, utan att göra avkall på respekten för och allvaret med problemet.

Men Moores intention är inte enbart att avslöja ”skurkarna”, utan framförallt att hedra dem, som fallit offer för sjukvårdssystemet. Någon tvingas sitta med nål och tråd och själv sy ihop sitt öppna sår på benet. Fattiga och sjuka dumpas på gatan. Välmående och ekonomiskt trygga familjer upptäcker att deras svindyra sjukförsäkring är värdelös och måste sälja hus och hem när de nekas ersättning för sina skyhöga vårdkostnader.

Listan över Moores filmpriser är enorm. Han är inte okontroversiell och har kritiserats för sina svartvita skildringar av allvarliga företeelser. Men han använder sina belackares egna propagandistiska metoder och vänder deras skumma avsikter och ohederliga motiv mot dem själva.

I jämförelse med Moores tidigare långfilmer, får man anse att ”Sicko” är hans bästa dokumentär hittills. Han klandrar systemen, men denna gång utan personliga konfrontationer. ”Sicko” är underhållande med sin sarkastiska humor. Filmen har berättarglädje och ett rasande tempo. Den ger en skrämmande bild av USA:s sjukvård och man får vara stenhjärtad om man inte berörs av filmens budskap och människors upplevelser.