En vältajmad och näst intill obligatorisk storm drar in över ön och gör stämningen fullkomlig men omöjliggör det samtidigt att ta sig därifrån. Då det börjar osa av oetiska experiment och allmän lömskhet från sjukhusets sida börjar Teddys konspirationsteorier att frodas. Han blir fast besluten att till varje pris ta reda på sanningen om vad Shutter island är för ett ställe.

Från att tidigare ha favoriserat Robert DeNiro verkar nu Leonardo DiCaprio ha blivit Scorseses gunstling. Efter att de har gjort fyra påkostade produktioner tillsammans var jag lite skeptisk till hur pass nyskapande det skulle bli med en femte storfilm. Hade det inte varit mer intressant om den nu 70-årige Scorsese vågade sig på att jobba med en ny stjärna? Risken med långdragna samarbeten är att allt går på rutin och det inte blir några överraskningar kvar. Detta syns väldigt tydligt i det engelsk-svenska fall där en viss regissör ständigt ger sin fru huvudrollen i sina filmer.

Så är dock verkligen inte fallet med “Shutter island”. Scorsese vågar här ta ut svängarna rejält och går från ganster/maffia-action och levererar en stilistiskt vacker och mystisk 50-talsthriller som innehåller i princip allt man kan önska sig.

DiCaprio gör oerhört bra ifrån sig som den undersökande polisen Teddy. Genom en lagom dos av flashbacks får vi fler och fler ledtrådar till hans personliga koppling till Shutter island. Speciellt drömsekvenserna mellan Teddy och hans bortgångna ex-fru Dolores (en storspelande Michelle Williams) är hårresande snyggt gjorda, både vad gäller skådespelarinsatser och filmfoto. Även själva ön med sina omgivningar skildras på ett underligt och mystiskt sätt och gör att jag, trots att jag känner obehag, vill vara där på riktigt och utforska Shutter island. Ben Kingsley som föreståndare och Max von Sydow som doktor ger mig kalla kårar. Jag gillar verkligen stämningen under hela filmens gång.

“Shutter island” slår det mesta på repertoaren just nu och är en bioupplevelse värd vartenda öre. Jag är riktigt nöjd med denna produkt som med ett gediget hantverk på alla plan – från början till slut – fick mig att sitta som fastnaglad i biofåtöljen.