Scarlett Johansson är tillbaka i Woody Allens regi. Till skillnad från i Match Point får hon här även spela mot Allen. Och om Match Point var en otypisk Woody Allen-film, är Scoop mer i linje med vad vi är vana att se.

Hans, som vanligt, lätt neurotiske karaktär är den här gången en amerikansk trollkonstnär, Sid îSplendiniî Waterman, som fångar Londonpubliken kväll efter kväll. En kväll finns den unga journaliststudentskan Sondra Pransky (Johansson) i publiken. Hon övertalas att delta i ett av Splendinis trick och får då kontakt med den döde skjutjärnsreportern Joe Strombel (Ian McShane), som har kommit sitt livs knäck på spåren. Han tror sig veta vem den fruktade îtarotkortsmördarenî är. Problemet är bara att han är död – alltså måste han ha hjälp av den levande Sondra för att fixa jobbet. Spåren leder ganska snabbt till kände aristokraten Peter Lyman (Hugh Jackman). Sondra nästlar in sig i hans liv för att hitta ledtrådar, men blir ganska fort förälskad i den charmige Peter. I släptåg har Sondra sin något motvillige medhjälpare Splendini.

Tillbaka är den rappa dialogen, situationskomiken och allt som vi förknippar med en typisk Woody Allen-film. Londonkulissen ger dock en annan dimension till filmen, än hans tidigare New York-intellektuella fonder. Det blir en lite mystisk och småmysig stämning i filmen, som inte har funnits på samma sätt i de äldre filmerna.

När Match Point hade premiär, skrev jag att det var en film för dig som inte gillar Woody Allen. Nu är situationen den omvända. Det här blir en högtidsstund för dig som älskar Allen, och allt som hör honom till.