Så är det återigen dags att försöka kopiera en succé. Den här gången är det Rosa Panterns tur. Steve Martin axlar Peter Sellers paradroll. Produktionsteamet försöker skapa en helt egen rosa panter, för hur ska man annars tolka det faktum att historiemässigt utspelar sig denna film före "The Pink Panther" (från 1963) – samtidigt som handlingen tar plats i ett nutida Paris och New York. Kanske är det lika bra, för det är svårt att mäta sig med regissören Blake Edwards och Peter Sellers vansinnigt roliga filmer.

I regissören Shawn Levys film möter vi Jacques Clouseau som by-polis någonstans på den franska landsbygden, där han sätter befolkningen i skräck med sina vansinnigheter. När Frankrikes världsberömde fotbollstränare blir mördad med en giftpil – och hans diamant den Rosa pantern försvinner – kallas Clouseau in för att lösa fallet. Men hans utredning är bara en täckmantel. Polischefen Dreyfus (Kevin Kline) har nämligen valt ut Clouseau på grund av hans rykte som landets klantigaste polis. Under tiden som Clouseau gör den officiella utredningen – och naturligtvis misslyckas – ska Dreyfus lösa fallet i hemlighet, för att sedan bli nationalhjälte.

Under lite drygt en och en halv timme får vi sedan se Steve Martin snubbla omkring i sina försök att hitta mördaren. Det blir mest en uppradning av olika komiska scener, som inte alltför sällan går ut på att Clouseau brutalt (men naturligtvis ovetande) misshandlar Dreyfus.

Men det är faktiskt riktigt roligt medan jag sitter i biofåtöljen, även om filmens tajming aldrig når upp till originalfilmernas nivå. Är du ute efter en stunds biounderhållning är det här inget dåligt val – jag har sett betydligt sämre komedier. Om du däremot är ett riktigt fan av de gamla panterfilmerna är det nog bättre att ta en titt i videobutikens klassikerhylla.