Efter att ha vuxit upp i en strikt katolsk familj där yrkesvalen endast bestått av två familjetraditioner – antingen jobba som begravningsentreprenör eller bli präst. Den unge Michael Kovak (Colin O’Donoghue) valde det sistnämnda. Dock finns det ett litet problem med hans val. Oavsett hur kompetent han än må vara inom allt som har med prästerskap att göra, känner han tyvärr inte guds närvaro och beslutar sig därmed för att avbryta utbildningen.

Översteprästen protesterar mot hans val, och för att försöka få Michael på andra tankar skickar han honom till en kurs i Rom. Michael accepterar med tvekan. Kursen, som det senare visar sig, behandlar fördrivandet och identifieringen av onda andar, det vill säga, exorcism.

Väl i Rom, kärlekens och skönhetens stad, möter han en till synes frigid kvinna vid namnet Angeline (Alice Braga) som han för givet uppfattar att vara en nunna. Deras kamratskap byggs upp snabbt, då hon till och med accepterar att Michael käkar på McDonalds under hans besök i Rom. Eftersom Michael fortfarande brottas med sin ateism skickar fader Xavier (Ciarán Hinds) honom till hans gode vän, och exorcismutövande jesuit, fader Lucas Travant (Anthony Hopkins), i förhoppning om att ändra hans tankebanor.

Det sanningssökande paret, Angeline som den undersökande reportern och Michael som den tvivlande ateisten, börjar snart inse att allt kanske inte är så enkelt förklarat som de till en början självgott trodde att det skulle vara. Händelserna han tar del av knyts i klimaxen an till hans plågade förflutna, och i sanningens ögonblick sätts hans tvivel emot tron där enbart en filosofi måste ta övertaget.

Mikael Håfström levererar denna gång en film som framförallt är en fröjd för åskådaren rent visuellt, då den scenografiska skickligheten av Ben Davis inte går obemärkt förbi. Även fotot är tekniskt strålande. Med tanke på att filmen är “inspirerad” av händelser som ska ha ägt rum, är den väldigt nedtonad kring det dramatiska inom exorcismen, vilket i det här fallet är ett klockrent drag då det överensstämmer med filmens någorlunda lugna takt och mystikpräglade natur. För att inte nämna Anthony Hopkins skådespelarinsats, gör nykomlingen Colin O’Donoghue väldigt bra ifrån sig.