Rowena (Hale Berry) är en grävande journalist som av blir kontaktad av en barndomsvän, Grace. Hon berättar om sin otrohetsaffär med reklamgurun Harrison Hill (Bruce Willis) och ber Rowena titta närmare på honom. När sedan Grace blir mördad förstår Rowena att det är allvar och tar sig an fallet tillsammans med sin researcher och vän Miles (Giovanni Ribisi). Rowena beslutar sig för att ta anställning på Harrison Hills firma för att försöka ta reda på sanningen.

Perfect Stranger är en hyfsat påkostad och snygg film. Hale Berry och Bruce Willis skänker lite välbehövlig stjärnglans till historien. Men det är ungefär det enda positiva som finns att säga om den här soppan till film. En stor del av filmen visar Hale Berry chattandes med den hon misstänker är Harrison Hill. Det går inte med ord att beskriva hur otroligt töntigt genomfört det är. Berry sitter och smackar sexigt med läpparna framför skärmen, läser högt allt hon skriver, så att publiken ska hänga med och, det bästa av allt, datorn läser upp svaren med Bruce Willis röst. Helt naturligt slår Perfect Stranger något slags rekord i orealistiskt bruk av datorer.

Filmen utspelar sig till stor del på den reklambyrå som tidigare nämnts, naturligtvis har producenterna tagit det som en ursäkt att fylla varje vrå av kontoret med produktplacering. Något som snart blir riktigt enerverande.

Men ovanstående till trots, så är Perfect Strangers värsta brott den fullkomligt bedrövliga och osannolika historien som berättas, komplett med ett oväntat slut som nog kan vara den sämsta twisten jag någonsin sett på en bioduk.

Filmen spelar en hel del på Hale Berrys fysiska företräden och man har nog siktat på någon sorts Basic Instinct-känsla. Nu blir det mest fånigt, speciellt i ovan nämnda chatt-sessioner.

Om du inte njuter av att se riktig kalkonfilm så gör dig själv en tjänst och undvik Perfect Stranger.