Under en och en halv timme får vi följa det amerikanska och kanadensiska lagen i Murderball slåss om vem som egentligen är bäst. Först i VM i Göteborg, sedan i landskamper som uppvärmning inför Paralympics i Aten.

Att deltagarna sitter i rullstol och oftast är förlamande från midjan och neråt är inget man tänker på i första hand. Snarare får man svårt att koncentrera sig på annat än den hårda och intensiva sporten de utövar. De här killarna kämpar och slåss minst lika hårt som vanliga rugbyspelare – att det gör det sittandes i rullstol gör det bara mer dramatiskt. För det ser inte ut att vara speciellt skönt när de kraschar in i varandra.

Själv är jag inte det minsta intresserad av sport, men ändå dras jag med i den här ryckigt filmade dokumentären om något som vi normalt sätter etiketten "handikappidrott" på.

Det är inte bara kampen på planen vi får följa, även vardagen för spelarna beskrivs mycket levande. Det här är inga killar vi ska tycka synd om för att de sitter i rullstol. De gör det mesta som andra grabbar gör – kör bil, jobbar, tränar och dejtar tjejer. Deras rörelsehinder glömmer jag nästan bort en halvtimme in i filmen.

Att en sportdokumentär kunde vara så här dramatisk och intressant hade jag aldrig trott. Det blir en tydlig uppmaning – gå och se.